Kalcium är ett mineral som ingår i skelettet och i skelettets benuppbyggnad, i musklerna, våra nerver och som medverkar till att blodet är lätt basiskt (pH 7.4). För att tas upp av kroppen, så krävs magnesium och för transport ut i blodet, krävs D-vitamin. 

Kalcium håller minskar högt blodtryck och blodfetter, ökar funktionerna i cellerna, ökar kroppens förbränning och hjälper oss att hålla våra blodsockernivåer stabila.

För mycket kalcium i förhållande till magneium kan ge magnesiumbrister, för mycket sympatiskt påslag och muskler som krampar och har mindre lätt att slappna av. Höga halter kalcium undertrycker flertalet mineraler såsom natrium och kalium. Kalcium samarbetar med fosfat för att hålla rätt mineralbalans i skelett, tänder samt i vårt hjärt- och kärlsystem. Vid överskott av fosfat och kalcium bildas plack, som lagras i kroppens mjuka vävnader. Detta kan bland annat motverkas med ökade mängder magnesium, 

Kalciumbrist kan uppstå vid för höga nivåer av magnesium, natrium eller kalium. Kalcium används för att basa upp blodet, vilket innebär att en försurad miljö kan ge brist. Om kroppen blir för försurad från miljögifter, hög bröstandning, försurande livsmedel, stress m.m. så motverkas bristerna genom ökade nivåer av kalcium i blodet. Kalcium förs ut i blodet av D-vitamin och vid brist, så tar kroppen från de källor som finns lagrade i kroppens benstomme. Detta ger benskörhet på sikt. Vid låg D-vitaminhalt i kroppen, minskas tarmens upptag av kalcium.

Magnesiumbrister i förhållande till för höga halter kalcium kan ge muskelkramper, avslappningssvårigheter, sömnproblem, ökad nervositet och oro, inbundenhet, plackbildning i kärl och hud, domningskänslor, minskad saltsyreproduktion samt hög nivå av koppar, som i sin tur kan ge ökade smärtor vid menstruation, hjärt- och kärlsjukdomar, PMS och huvudvärk.

Jod ingår i våra sköldkörtelhormoner, som en atom tillsammans med aminosyran tyroxin. Tyroxin tillsammans med 1 eller 2 jodatomer bildar T1 och T2-hormoner som sedan slår sig samman till det mindre verksamma hormonet T4 och det verksamma hormonet T3. T4 konverteras sedan till T3 med hjälp av bland annat selen. Brist på selen kan således ge minskad förmåga till konvertering. Sköldkörteltester kan visa höga nivåer av T4 och låga nivåer av T3, vilket sannolikt beror på en konverteringsproblematik. 

Radioaktivt jod tar över platsen från "vanligt" jod, endast om det finns lediga receptorer. För att undvika detta, så kan du fylla på med jod, som då fyller receptorerna och inte släpper fram de radioaktiva jodatomerna. På samma sätt kan fyllda receptorer motverka påverkan från bromiderna klor och flour. Om receptorerna är utan jod, vid för lågt jodintag, så tar klor och flour över platsen från jod, vilket ger overksamma hormoner som inte fungerar i cellens mitokondrie.

Idag blir jodbrist allt vanligare främst på grund av det industriella saltet. Natrium har länge ansetts mindre bra, vilket resulterade i attt många har undvikit eller minskat ner sitt saltintag. Idag ersätts ofta natrium med kaliumklorid, vilket påpekas ge lägre blodtryck, men som även påverkar njurarna och kan ge njursvikt.  Jodbrister kan ge struma (förstorad sköldkörtel), hypotyreos p.g.a. sköldkörteln producerar för lite hormoner, men även problem med att bromiderna tar över dess plats. 

För lite jod hos barn kan ge hämmad tillväxt och försämrad mental utveckling eftersom hormontillverkningen är låg. Ta bort eller minska på klor, flour och öka intag av jod.

Järn kan ibland visa sig lågt i blodet, antingen för att nivåerna är låga i kroppen, eller för att järn är inlagrat i vävnaderna för att tex motverka kemikalier. Järnbrist vid graviditet kan bero på den ökade plasman kring livmodern, vilket minskar järn ute i blodet. Järn medverkar vid syretransport, cellernas avgiftning och har en antistresspåverkan.

Järbrist kan ge blodbrist, ökad infektionsrisk, trötthet, andfåddhet, försämrad mental funktion, störningar i blodsockret, diabetes, sänkt prestationsförmåga och allmän sjukdomskänsla. Eftersom tarmens absorbtion påverkas, så kan näringsupptaget minska och då främst av B-vitaminer, zink, koppar och mangan. Eftersom B6 hjälper magnesium att omsättas i kroppen, så kan detta medföra höga magnesiumbrister, samtidigt som minskad mängd koppar och zink påverkar hormonerna och fertiliteten, både hos kvinnor och män.

Kalium hör till salterna och samverkar ofta med natrium. När natrium och kalium är högt, så trycker de ner kalcium och magnesium och tvärtom. Kalium påverkar vår vattenbalans, syra/basbalansen, och tillsammans med natrium så inverkar det på vår njurfunktion. Kalium kan sänka blodtrycket och används därför som substitut till natrium i flertalet livsmedel.

Kaliumbrister kan ge kramp, oregelbundna hjärtslag, trötthet, minnessvårigheter och problem med både hormoner, högt blodtryck samt obalans i natrium och kroppens njurfunktioner.

Koppar hjälper till att omsätta järn och syre, och verkar som antioxidant vid oxidering av fria radikaler. Koppar i höga halter kan ställa till rejäla problem i kroppen med allt från inlärningssvårigheter, huvudvärk, PMS, hormonrubbningar samt för lågt zink och därmed minskad fertilitet. Zink inverkar dessutom på vårt blodsocker vilket försämras vid för hög mängd koppar. Koppar förekommer ofta om leverns avgiftning är nedsatt, vilket kan bero på förgiftningssymtom från kemikalier, läkemedel och andra gifter. Koppar kan tillföras via brunnsvatten eller när kroppen binder koppar inom industrin o.s.v.  

Koppar är den mineral som tillför de små kärl som leder näringen fram till en cancertumör, vilket alltså innebär att näringen till viss del kan strypas med socker och minskade kopparnivåer.

Kopparrelaterad järnbrist kan förekomma, när järn är inlagrat i vävnaderna. För låga nivåer av koppar kan även ge ökad risk för infektioner, försämrad benbildning, hjärtproblem och då främst i hjärtmuskulaturen, eftersom koppar är den mineral som mest inverkar på hjärtat.

Krom sägs påverka blodsockret vilket endast stämmer till viss del, eftersom det påverkas av andra mineraler som i sin tur motverkar instabilt blodsocker. Däremot, så förbättras insulinkänsligheten, vilket ger optimal funktion hos kroppens insulin. Krom motverkar även kolesterolrelaterade sjukdomar såsom reducering av blodfetter.   

Krombrist är relativt ovanlig men kan ge insulinkänningar, försämrad proteinsyntes vilket innebär minskad ATP-produktion och enzymproduktion. I och med det, så försämras även fettmetabolismen och symtom som trötthet, koncentrationssvårigheter m.m. kan uppkomma.

Magnesium medverkar i parasympatiska systemet och verkar avslappnande i muskulaturen, i motsats till kalcium som spänner muskeln. Magnesium är ofta bristmineral i dagens samhälle, vilket även minskar upptag av kalcium och därmed också av D-vitamin. 

Magnesium ingår i cellmetablismen, hormonsystemet, enzymproduktion och verkar som en antioxidant för motverkan mot fri radikalbildning.  

Främsta reaktionen vid magnesiumbrist är inlagring av kalk i mjukvävnaden eftersom kalciummängden blir för hög, i förhållande till magnesium. Kalciumets ihopdragande, spända inverkan kan ge huvudvärk, spända och svaga muskler, muskelkramp och nervproblem. Detta motverkas främst genom att öka intaget av magnesium OM magnesiumhalterna är låga. 

Om även kalcium är lågt, så är sannolikt koppar, natrium eller kalium högt och bör balanserat. För att lagra in kalcium kan D-vitamin ökas, men för att minska inlagrat kalcium är magnesium verksamt. Magnesiumbrist kan även ge dålig aptit och för högt blodtryck, särskilt om kalium och natrum också ligger lågt.

Mangan inverkar vid omsättning av socker (kolhydrater) och fetter samt vid enzymproduktion. Tillsammans med jod och tyroxin samarbetar den för att producera sköldkörtelhormon. Verkar även som en antioxidant mot fri radikalbildning, även om mangan inte alls är i närheten av selenets antioxiderande påverkan.

Manganbrist kan hämma tillväxt och minska fertilitet eftersom det inverkar på hormontillverkning av T4-hormon. För lite mangan kan således ge infertilitet, impotens och hypothyreos medan för mycket mangan (tillsammans med andra faktorer) kan ge hyperthyreos. Manganbrist kan även ge ökade dibetesrisker.

Molybden medverkar till vår urinsyreomsättning och samarbetar med flour genom inlagring. Vid brister kan det uppstå njurskador eller emaljskador, men även impotens och påverkan på avgiftningen kan påverkas av för höga eller låga nivåer av molybden. 

Natrium påverkar vår vätskebalans eftersom det är ett salt som binder vatten. I och med denna funktion, så medverkar natrium till cellreglering tillsammans med kalium, För höga halter av saltet kan ge högt blodtryck, till skillnad mot sin samarbetsmineral, kaliumklorid, som anses sänka blodtrycket. Natriumbrister är oerhört ovanligt, och snarare är överdosering ett problem. Natrium och kalium trycker ner kalcium och magnesium, vilket kan ge konsekevenser inte bara på blodtrycket, utan även på benmassa, pH-värden m.m. Natriumbrister kan ge svåra kramper. 

Selen verkar som en av våra mest kraftfulla antioxidanter och är även den viktigaste delen i konvertering mellan sköldkörtelns T4 och T3-hormoner. 

Selen skyddar till stor del mot fria radikaler, men då våra marker är urlakade, så minskar även tillgången på selen i våra livsmedel. Selen inverkar i syreupptag och syresättning av cellernam vilket påvisar problematiken med selenbrister. 

Förutom att påverka nerverna, så är det en vanlig mineral för att stärka hår, hud och naglar. Selen samarbetar tillsammans med zink för spermieproduktionen och tillsammans med jod, tyroxin och mangan i sköldkörteln. Liksom järn och svavel så verkar den även avgiftande och skyddar främst mot kvicksilver och kadmium. 

Vid sanering av amalgam, så är aktivt kol lämpligt, eftersom det tar plats på hjärnans receptorer och därmed förhindrar att kvicksilverångorna går upp i hjärnan och sätter sig på receptorerna. Selen kan inte fylla samma funktion, men kan, tillsammans med svavel och ökad funktion i leverns fas 1 och 2, motverka kvicksilver som finns inlagrad i mjuka vävnader såsom efter vaccinering eller liknande. 

Sselen stimulerar även hormonerna dopamin och serotonin, vilket medför dess antidepressiva påverkan.

Selenbrister kan ge leverproblematik, hjärt- och kärlsjukdom, minskad motverkan på fria radkaler samt försämrad sköldkörtelfunktion. Då selen inverkar på huden, så kan selenbrister ge eksem, klåda, narig hy, skört hår och sköra naglar. Selen inverkar även på astma, kan ge allergi och problem med slemhinnor och senor överlag. Selenbrist kan även ge infertlitet. Selenbrister anses även inverkar på cancerrisker och hjärt- och kärlsjukdom. 

Zink främjar vårt immunförsvar och ökar vår omsättning, men trycks lätt ner av koppar. Eftersom zink inverkar vid tillväxt, ökad ämnesomsättning, hormonproduktion och genom bildning DNA/RNA, så är det oerhört viktigt att hålla zinknivåerna bra. För lite zink i förhållande till koppar, ökar risk för hjärt- och kärlsjukdom och ger symtom som infertilitet, PMS, menssmärtor och kort stubin. 

Om du har lågt zink är mensblödningarna oftast rikliga, medan högt zink minskar menstruationen. Kopparspiral, p-piller och vår omgivning kan ge höga kopparniver, främst från kopparrikt vatten som oftast finns i egna brunnar.  

Zink inverkar i omsättningen av kolhydrater samt ingår som största mineral i produktionen av spermier. Män som ejakuerar behöver alltså zink som tillskott eller rikligt intag av zink i den dagliga kosten. Zink ger även ökad sårläkning, ökar männens testosteronhalter och är bra för att motverka prostataproblematik.

Eftersom zink behöver för upptag av järn, så inverkar det indirekt på blodbildning och avgiftning. Den är en antioxidant som samarbetar med selen för att stärka slemhinnor och hår, hud och naglar. Zink som tillskott kan minska eksem, acne och andra hudrelaterade åkommor. Det behövs även för att kroppen ska kunna använda vitamin A. Om brist på zink uppstår i samband med vitamin D-brist, så ökar risk för att vitamin A tar över receptorerna i cellerna.  

Zink kan minska i förhållande till koppar, när kopparnivårna är höga på grund av gifter i systemet. Bristerna visar sig genom starka menssmärtor, infertilitet, PMS, försämrad sårläkning, ökad infektionsrisk, irritation och dåligt tålamod, hudinflammationer, koncentrations- och inlärningsproblem, minskad sexlust och försämrad tilläxt.